Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2009

Every time I go to my cottage, I realize the need for breathing space in life. Life today is hectic and very inhuman in many aspects and we often don’t even stop to think about how bad it really is. When I look at life now, after the last year, it seems very strange how few possibilities we get to breathe freely. We are caught in the ever spinning wheel of work, home care, planned leisure etc. to the point that there isn’t any room for anything that is not planned.

I can remember a summer day last summer, when all of a sudden the thunder strom clouds gathered above the cottage, and I heard the first drops of rain coming down. My first reaction was to go inside and lay down on the bed to read a book while the rain was pouring. But then, almost as soon as I had the thought, I changed my mind. I took a deck chair, and placed myself comfortabky on the porch of the house, with a glass of wine and just sat there (under the roof) and watched the rain fall… listening to the sound of the falling rain. I sat there for almost half an hour… and when the last drops glistened in the sun I felt that this had really been the right thing to do…

So why are we so obsessed with doing things. We always have to do things, rather than just be…. I hope that I will get more time for being in the future. At least I will try to make more time for being. And maybe we all should try the being part of life for a change? I know there are many people who have problems getting the life together, both financially and socially. And being is not easy in those cases… But if we are lucky enough to get this chance to be, then I think we should try to catch it…

Read Full Post »

Över den senaste tiden har det föresvävat mig hur ivriga vi är att sätta etiketter på allt som vi möter. En etikett är förstås ett hjälpmedel för att förmedla information, precis som alla ord i språket. Det ger en bas för att diskutera olika saker. Om vi pratar om en ”röd” blomma, så kan vi enas om vilken blomma vi pratar om genom att använda etiketten ”röd”.

Tyvärr kan etiketterna också vara sorgligt begränsande ibland. Det är något som många poeter har upptäckt det när de inte klarar att beskriva sina inre upplevelser. Bengt Grieve var berömd för att uppfinna nya ord, och när han beskrev en kvinnlig isprinsessas kostym som ”mörkvit”, en synnerligen underlig färg, så var det säkerligen något som uttryckte hans inre tankar, även om det inte fanns någon lämplig färdig etikett att ta till.

En intressant effekt av det här är att språken utvecklas. När etiketterna inte passar längre behöver vi lägga till ord tills vi kan uttrycka de nyanser som vi behöver uttrycka. Ibland kopplar vi definitionerna till betydelser som förändrar användningen av ordet, som är fallet med vissa synonymer. Synonymer betyder ofta samma sak, fast inte riktigt. Ofta är det en känslomässig skillnad mellan två synonyma ord. Just därför är det svårt att välja rätt etikett eller definition i många situationer.

Ett exempel på när orden spelar en stor roll upptäckte jag var när jag drabbades av utmattningssyndrom. Om man beskriver sig själv som ”utbränd” så sätter man en etikett på sig själv. Det är en negativ etikett som påverkar större delen av ens liv. Det blir till en bur som fångar en, och från vilken man sen står och tittar ut, och längtar efter att vara den person man en gång var.

Jag tror att det är mer fruktbart att försöka minska etikettänkandet. Hellre än att tänka på vad man är, bör man försöka att se livet i termer av vem man är, och det är den person man är idag. Jag är inte samma person som jag var för två år sedan, innan jag stressade sönder mig. Jag har förändrats. Men om man tittar bakåt, så har förändras vi ju hela tiden, fast det går i en sån takt att vi inte märker det. Nu har det förändrats snabbt, och det är då man plötsligt märker skillnaden.

Om jag bryter ett ben, kan jag välja att betrakta mig som ”personen med det brutna benet”. Mitt ben blir en trasig del av mig själv, det är något som inte längre fungerar. Men jag kan, om än kanske med viss svårighet, betrakta mig som en person som kan göra många av de saker jag vill göra. Några saker kan möjligen vara aningen svårare att göra för mig än för andra. Men det är inte ett problem som ligger hos mig utan ett problem som ligger i omgivningen och vad den tillåter mig att göra. Det är inte konstigare än att jag har problem med att flyga, och således tar hjälp av en flygmaskin för att göra det.

Så hellre än att ge mig etiketten ”utbränd” och sen kontrastera det mot hur jag var innan det hände, så är det förmodligen bättre att acceptera mig som jag är just nu. Definitionen av att vara utbränd är en praktisk beskrivning av alla symptom som har uppträtt, och kan säkert vara användbara i behandlingen. Men för mig blir det en etikett som blir en tyngd om halsen, snarare än en hjälp, eftersom det definierar mig som en person som inte kan göra många saker som jag brukade kunna göra förut. Det får mig att fokusera på de jobbiga sakerna i livet, min oförmåga, snarare än min förmåga. Jag blir fångad i en definition.

Om jag accepterar att jag är som jag är, så kan jag vidta åtgärder för att klara av livet. Jag kan tillåta mig att vila mer (snarare än att slåss mot min trötthet). Jag kan försöka stödja mitt minne med lappar och kalendrar (snarare än att försöka hålla allt i huvudet), och så vidare. Hellre än att se mig som en person som har en massa problem kan jag börja använda de verktyg som finns tillgängliga för att stödja mitt liv, och som kan hjälpa mig tillbaks till ett fungerande liv.

Det är en lång tankeprocess bakom de här ”upptäckterna” som jag gjort (de är inte ens mina egna utan har adoperats av mig från arbete som min flickvän gjort). Hennes tankar visade sig väldigt tillämpbara och det har varit väldigt lätt att anpassa dem till min egen situation.

En intressant föreläsning om språket i allmänhet av Stephen Pinker. Lite vardagsfilosofi att ta del av.

Read Full Post »

Burnout Syndrome

The previous post today was a more personal note on the midsummer weather. However, I thought I would add a more serious note to the blog here in the beginning. I suffer from a burnout syndrome and this has been a large part of my life since May 2008. In this blog I will occasionally come back to my experiences from this time. I have decided to be personal in this blog, but I think it is necessary to be frank and honest with this. I have had problems being frank and honest to myself during this time, and there are many hours in therapy behind my own understanding of what has happened.

Then…

I was giving a course at the university in the middle of May, 2008. The course was new, and the subject one I had not taught before. At mid-lecture I just felt that I had to fold my laptop and walk away. I had never experienced anything like that before. I was literally shaking when I left the lectuere theater, and I could not stay at work. The next week I contacted the doctor, and was sent home from work. As soon as this happened I started sleeping. I slept for about a week, more than 18 hours a day. I didn’t think that you could sleep that much.

Now

A year has passed, and I am now back to work at 75%. What has happened since? Well, I can cope with the work I am doing, although I have realized that I have to compensate. The old person that I was before May, last year has changed, and the changes need to be accounted for. A constant tiredness, bad memory, difficulties to focus, difficulties to find words and names, and a sensitivity to stress are new properties that I need to learn how to handle.

I am a person who is almost allergic to planning, and one of the difficult things I have found out recently is that planning and making lists is going to be a new part of my life. Without lists, memory support (a.k.a. calendar) and writing down what I do, things will not work.

Thought

It is very easy to fall into the trap of viewing yourself as being almost chronically ill. I was very ill in the beginning. I could not do very many things, and just passing the building where I have my office gave me a panic attack. However, this has passed. I have been at the office, I have talked to my colleagues, etc. I have even started to work, although not with teaching.

Many people who suffer the same thing report a long time of recovery, lasting over years. If I try to think about my own situation, I even start to wonder whether you really recover, or if you rather learn how to manage the situation. And even if you slowly recover, it might be better to accept the situation, and learn to cope. If you live with a condition for several years, that condition becomes you, and not a defect within you. As soon as you start accepting that there are things that you need to compensate for, then it becomes your new identity, and that identity is not faulty, but different.

But is this just not a way to fool yourself? Is it better to incorporate the ”defects” in your person, than to think that you could do better? I think it is, because when you have accepted who you are, then you will not constantly be disappointed. As long as you compare yourself with your ”old” self, you will constantly think that ”I used to be able to do this” and that is a depressing thought. If you accept who you are, any progress will be instead be a positive effect.

I still struggle with my acceptance, but I think that if I can manage to change perspective, this will be a very large help forward.

Read Full Post »

So, at last midsummer is here. I hope the remaining part of the summer will be better, because now it has been raining quite a lot. It is almost as if the closeby lake has evaporated completely, and is now pouring down from the skies.

The lawns and the small road leading to it were cut last Thursday, and hopefully it will be some time with sun and no rain, before the grass has grown back. It is pretty strange how big difference it makes when the grass has been neatly (well…) cut, and it immediately looks much more inhabited. Cutting the grass is a very relaxing occupation when the weather is fine.

One good thing with all the rain is that there is a very small risk of forest fires. It was a brilliant opportunity to burn all the cut branches from the lilac hedge. They had a hard winter, and most of the old thick stems were broken by the snow and ice. I will cut out most of the old parts of the lilac hedge later in the summer, but for now, I think I’ll leave them, even though they are hanging to the ground.

Hopefully the weather will be more summerlike onwards, I have my vacation in July, and I look forward to some nice summer days in the cottage with my daughter.

Read Full Post »

Hello world! This is Mumriken!

Hello world, it says, when you start a WordPress Blogg. I have started Blogs before, but I hope that this one shall find its way into my readers minds. This is supposed to be a blog about my favourite topics. And I have decided to use ENGLISH as the language of my blog, even though I am a primarily Swedish speaking individual.

So, what are my favourite topics? Well there are many of those, and I will just mention a few of them in this first post on this blog:

  • Nature photography (there is a chance you might see some of my favourite photographs here.
  • Parentage (about being a father, especially).
  • Humans and Computers (yes, I am one of those guys)
  • Being burnt out (stress exhaustion syndrome) and the way back
  • My cottage and the restfulness of being in the countryside

That was a part of my interests. Some of the blogs will also be personal, or contain art things I have created. I hope that you will find something of interest in here. And if you like (or dislike) what you find here, I am happy to have your comments.

Read Full Post »