Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 juli, 2010

Läste idag i en artikel från i våras i Aftonbladet om att centern ansåg att man borde ändra namnet på Mödravårdscentralen till föräldravårdscentralen. Nu var det här alltså skrivet i April, men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite över problemet. Problemet är naturligtvis inte namnet, det kan gott få fortsätta heta mödravårdscentral för min del.

Men, jag funderade en sväng till. Jag jobbade hårt för att vara en deltagande pappa när det begav sig för femton år sedan, och inte bara före födseln. Jag var med på alla mödravårdscentralsbesök utom ett (vilket naturligtvis råkade vara det där jag definitivt borde varit med, eftersom det var då det konstaterades att det var havandeskapsförgiftning på gång). Men, och det är lite det som jag har tänkt på i efterhand, jag fick inte med mig så mycket hem från de besöken.

Att bli pappa är det absolut bästa som hänt mig. Jag kan fortfarande minnas natten efter födseln då jag inte sov en enda blund, utan njöt av att hålla den lilla flickan, som snusade i min famn medan jag såg hur solen började gå upp över hennes första dag. De känslor som tumlade omkring just då, var helt obeskrivliga. Och, jag var helt oförberedd. Jag hade läst böcker om föräldraskap, jag hade även varit au-pair till fyra barn i åldrarna 3 mån – 11 år (Tack, Ingrid!), och jag hade naturligtvis sett hur magen växte på min fru under månadernas gång.

Men det spelade ingen roll. Jag var inte beredd. Jag kunde i och för sig mycket mer av det praktiska än många andra pappor förmodligen kan inför det första barnet. Men jag var helt oförberedd på att vara pappa. I ena stunden var jag det inte, och i den andra var jag helt plötsligt det. Det var inte helt lätt att acceptera och inse. Jo, logiskt förstås. Vi hade ett litet knyte som behövde vårt stöd dygnet runt, självklart. Men emotionellt så hade jag ingen förberedelse alls. Mammor har små sparkar som vi med nöd och näppe kan känna utanpå magen. Det händer saker med kroppen (som inte alltid är positiva, förstås) som hjälper till att förbereda mamman på att det kommer hända något. Visst är det en stor omställning även för mamman. Men jag tror att alla besöken på MVC, med alla provtagningar, samtal och annat faktiskt gör att mamman är mer förberedd på det som komma skall.

Oavsett om det nu ska heta mödravårdscentral eller föräldravårdscentral, så tror jag den viktiga förändringen skulle vara att redan från början ta med papporna och deras känslor inför barnet när graviditeten är ett faktum. Vi ges ingen hjälp att förstå, vi lämnas ofta utanför. Jag mötte flera gånger höjda ögonbryn när jag följde med in på undersöknings-/samtalsrummen. Och även när jag accepterades, så var det som följeslagare åt mamman, inte som pappa, som jag var där.

Nej, förresten, det var faktiskt ett tillfälle då jag fick uppleva något extra som pappa. Det var inte ultraljudet, det lämnade mig rätt oberörd på sätt och vis. Nej, det var när jag fick höra min dotters hjärta slå inne i mammans mage. DÅ kan jag helt klart konstatera att jag fick en första insikt i att mitt liv skulle förändras totalt några månader senare. Det var magiskt, och jag fick faktiskt höra det samtidigt som mamman upplevde det. Då var jag för en liten stund redan pappa, redan likvärdig förälder. Men i övrigt var jag rätt bihangslik under mödravårdstiden.

Så strunta i namnet, och ändra i så fall hellre på funktionen, och bredda den till att även förbereda papporna mentalt på en av de stora förändringarna i deras liv. Gör den till en föräldraförberedelsecentra, även om den fortfarande får heta MVC…

Read Full Post »