Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 juli, 2010

Altmer ofta undrar man över om det är den enskilda människan som är till för myndigheters maktbehov, eller om myndigheterna är till för de som behöver hjälp. Jag har några gånger nu skrivit om ett konstigt beslut av Försäkringskassan, men idag läste jag om ett fall som får Joseph Hellers ”Moment 22” att framstå som lätt som en plätt.

Om en människa tidvis har så ont att hon knappt kan gå ur sängen, så borde det vara uppenbart att man inte heller kan ha ett vanligt arbete, inte ens på deltid. Det finns en uppsättning med sjukdomar som likt fibromyalgi inte syns, men som kan utgöra en fullständig funktionsnedsättning. Om funktionsnedsättningen dessutom inte är konstant, utan varierar med dagsformen, så är det tydligen helt omöjligt att betraktas som sjuk på heltid. Andra påverkande sjukdomar som har lite liknande problem är migrän, som ofta kan göra en person helt utslagen under allt från en dag till flera dagar på rad.

Utmattningssyndrom är också en sån åkomma som är väldigt svår att förutsäga, eftersom tillståndet går upp och ner hela tiden. Att då helt plötsligt konstatera att sjukskrivningen (om man nu fått någon) tar slut, trots att man knappt kan stå på benen av trötthet, trots att man inte kan komma ihåg de enklaste saker fortfarande, trots att man går sönder av att utsättas för den minsta stress, borgar för att man snarare blir sjukare än friskare. Om enda räddningen är att gå tillbaks till sitt jobb (som kanske varit orsaken) så blir pressen på att fungera ”normalt” kanske det som får personen att ramla tillbaks igen.

Att som sjuk forslas mellan myndigheter är dessutom som att sparka på en liggande. Man är sjuk, vilket innebär att man inte har den kraft som behövs för att stå upp för sina rättigheter. Ett enkelt byte för den stora myndighetsmaskinen, som helt sonika kan köra över den som redan har gått ner för räkning… och staten tjänar pengar på det…

Read Full Post »