Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2015

Nu blev det tyvärr ett alldeles för långt uppehåll i skrivandet igen, och ni som dessutom har kommenterat har tyvärr fått vänta på svar. Jag har helt enkelt inte haft energi till att skriva på ett tag, och det är ju det som behövs för att det ska bli nya inlägg. Jag är fortfarande fascinerad av att läsa så många kommentarer som uttrycker:

  • dels hur mycket de känner igen sig i min beskrivning av hur det är (se här),
  • dels hur ensamma och oförstådda de känner sig.

Det är skrämmande att se att så lite har hänt de senaste åren. Flera kommenterar också att deras familjer eller arbetsgivare inte förstår problemet, vare sig före eller efter utbrändheten. Jag är glad över att många läser bloggen och även tar sig tid till att kommentera.

Men det var ju inte det som jag skulle skriva om den här gången. När jag läste igenom kommentarerna sedan i somras så fick jag lite extra tankar kring våra barn. En person skrev om deras 13-åriga barn som redan har gått in i väggen, och bland tidigare kommentarer fanns också några skrivna av väldigt unga personer (både från högstadiet och gymnasiet). Det är lite läskigt att tänka sig att våra barn ska behöva uppleva utbrändheten i så tidiga år, med tanke på hur svårt det kan vara att komma tillbaks. Men vad beror det på att det sprider sig ner i de tidiga åldrarna?

Man brukar ibland säga att det finns ett antal indikatorer som visar på ökad risk för utbrändhet.Tittar man lite noggrannare på dessa så kan man se några av dessa som indikationer på en ohållbar situation även i skolan. De vanligaste indikatorerna är:

  1. Ingen egen kontroll över sin situation.
  2. Splittrade arbetsuppgifter.
  3. Dålig överblick över helheten.
  4. Negativ eller ingen återkoppling på det man gör.
  5. Stressigt arbetsklimat.

Är det någon som möjligen tycker att de här faktorerna har någon som helst bäring på skolarbetet?

  1. Vem är det som styr skolarbetet? Ja, inte är det eleven som har bestämmandet.
  2. Hur många ämnen läser man på en vecka, och hur många ämnen har man prov i under samma vecka? Ganska så många blir det, om man ser efter lite. Eleverna måste kasta sig mellan ämnen hela tiden, och det blir ingen kontinuitet. Under provperioderna finns det angivet att man bara får ha ett visst antal prov samma vecka, men då blir en del prov istället till skriftliga test. Varje ämne är ju viktigast!
  3. Hur ser egentligen min studiesituation ut? Ja, det är nog svårt för många elever att överblicka. Nu måste man ha en kalender för att komma ihåg allt som måste göras, och man går från timme till timme.
  4. Om man inte presterar bäst, så är det dåligt. Både lärare och föräldrar ställer höga krav på resultatet, och vem vill inte göra sina föräldrar stolta. Misslyckas man dock, så är det inte alltid som man får positiva och konstruktiva kommentarer. Istället fokuseras det oftast på det negativa; det man inte klarade.
  5. I skolan finns det sällan någon lugn och ro. Även på rasterna som ska vara återhämtningsstunder, så är ljudnivåerna höga och aktivitetsgraden hög. Det finns inget utrymme för lugn och vila någonstans.

Till detta kommer ett betygssystem, vilket åtminstone i gymnasiet, tvingar eleverna att producera max från första början. Det finns inte utrymme för ett missat prov och detta tvingar barnen till en konstant stressnivå i skolan.

Vad kan man göra åt det här? Jag tror att det i grunden är fel på vårt nuvarande skolsystem. Barnen har inte längre en barndom, utan har mer eller mindre snubblat in i vuxenvärlden långt innan de borde behöva det. Men så länge som skolan är som den är, kommer det förmodligen att ligga en tung last på föräldrarna att inte bara pressa fram resultat, utan även ge den positiva återkoppling och det strukturella stöd som barnen behöver. Helst skulle man ju se att man kunde minska både splittringen i antal ämnen och den övergripande stressen, men jag ser tyvärr inte några sådana tendenser idag. Tyvärr är det snarare tvärtom.

Just nu känner jag en stor oro för den studerande generationen. Håller vi på att pressa fram en utbränd ungdomsgeneration???

Read Full Post »