Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2016

Nu har det gått drygt åtta år sedan jag blev utbränd och hamnade  i en ny situation för min egen del. Tillfrisknad är jag väl till viss del, men kvar finns fortfarande oron för att hamna där igen. De som följer min (sporadiska) blogg vet att det inte var så länge sedan som jag höll på att falla dit igen. Och då inställer sig ju frågan, varför? Vad var det som triggade den här gången?

Jag har funderat mycket på det här och ändå  inte kunnat klura ut vad som har varit orsaken till det hela. Denna gången var det visserligen möjligt att härleda till att jag hade ett uppdrag som studierektor vid min institution. Men exakt vad som var problemet var svårt för mig att förstå. Andra klarar ju av den uppgiften, och så mycket extra arbete innebar det väl inte. Jag trodde ett tag att det berodde på att jag var slarvig och inte klarade av att hålla ordning på all administration som man åkte hantera i den rollen. Och till viss del fanns det väl en sanning i den tanken. Jag har aldrig klarat av att hålla ordning. Mitt barndomsrum var ett mönster av oordning, högar och osorterade lådor. Det enda jag hade någon sorts koll på var mina böcker. Allt annat, oavsett vilken ordning jag började med, blev till slut ett slags kaos. Likadant när jag fick ett eget hem.

Röra har följt mig genom livet, även när jag försökt att hålla ordning. Tyvärr tog det ett tag innan det var en krona som föll på plats i mina funderingar, och det var inte jag som kom på det heller. Jag har min husläkare Rosmari Brinkeborn att tacka för upptäckten. Hon började ställa en del frågor som fick mig att inse att det fanns något systematiskt i mitt livs historia.

Och efter ett års utredning har jag nu fått en förklaring till mycket av det som har hänt i mitt liv. Jag har ADHD med störningar i impulskontroll. Mitt H är alltså inte utpräglat hyperaktivt ur ett fysiskt perspektiv, utan yttrar sig i att jag inte kan fokusera på en enda sak under längre tid. Paradoxalt nog så är en annan del av min ADHD präglat av att ägna sig åt något mycket intensivt under en begränsad tid (tills jag tappar intresset helt).

Så hur påverkar det här mitt liv nu? Det som framförallt hänt är att jag har fått en förklaring till så mycket som har hänt i mitt liv. Jag försöker att inte bli min diagnos, men vetskapen om den ger mig nya verktyg att förstå och även hantera mitt beteende. Dessutom genomgår jag nu en medicinering som också ger mig bättre möjligheter att hantera världen runtomkring mig. Mer om det här tänker jag försöka att skriva i ett senare inlägg eller två, eftersom det mer eller mindre har vänt upp och ner på mycket av det jag trott om mig själv.

Men hur tänker jag kring utbrändheten i det här sammanhanget då? Ja, för mig passar det väl in i vad som har hänt, och jag tror att det även kan ge ledtrådar till andra som inte har ADHD men ändå ramlar in i utbrändhet.  Det som kopplar ADHD med min utbrändhet, och inte minst hur nära det var till min andra resa, kan faktiskt lätt enkelt kopplas till det uppdrag jag hade som studierektor. Som studierektor har man väldigt många små (och en hel del stora) arbetsuppgifter. Studierektorn är konstant utsatt för att behöva byta tankesammanhang, kursplanering, bemannning, pedagogisk plan, budget, skriva intyg, osv. Det ger i det stora en väldigt splittrad arbetssituation. Men inte nog med det. Det är dessutom väldigt många arbetsuppgifter som inte blir färdiga, i den meningen att när  man avslutat den, så måste man börja om igen, nästan omedelbart, eftesom det kommer ett nytt år med samma arbetsuppgifter. Studierektoriet är i princip ett arbete med konstant oavslutade uppdrag.

Jag har, om jag tittar tillbaks på min tid alltid gjort mer än jag behöver. Kalla det oavlönat arbete, eller vad ni vill. Jag har drivit en institutionstidning under många år, drivit webbplatser för organisationer och föreningar, skrivit extra kursmaterial och mallar, m.m.  Det mesta av detta har inte heller haft någon klar gräns för när det är avslutat och klart. Undervisning i sig är ju en arbetsuppgift som går runt runt år efter år. Så på något vis hinner man inte bli klar med en kurs innan nästa sätter igång med full fart. Kombinerar man nu ett arbete som inte har något slut, med extrauppgifter som inte har något slut och dessutom studierektoriet som inte har något slut så är risken stor att man till slut har så många oavslutade uppgifter att det inte längre går att överblicka, speciellt då inte om man har en inneboende oförmåga att koncentrera sig på en sak i taget. Då är det inte långt till utbrändhet.

Men de som inte har ADHD då, varför havererar de i såna fall. Ja, min slutsats blir att om man har en väldigt splittrad arbetsplats, med många oavslutade trådar som ligger över en, så behöver man inte ADHD för att det ska gå åt skogen efter en tid. Kroppen orkar inte med sånt hur länge som helst. Det finns kanske en del som klarar det under en begränsad tid, men i stort sett så  är det en kontinuerlig överbelastning som sedan i vissa fall leder till en fullständig kollaps

Naturligtvis är detta min egen hypotes. Jag har inga vetenskapliga argument att belägga det med. Men i mitt eget liv ger det mig en indikation på vad jag ska vara försiktig med. Det är denna som jag försöker att förmedla genom den här bloggen och det här inlägget.

Read Full Post »